Utställningen tar avstamp utifrån upplevelsen av en plats.

Skogsstigar får ofta symbolisera en väg bort från det världsliga, mot kontemplation och ett förhöjt lugn. Det är också vägen till det okända, en plats för prövningar där ljuset spelar med mörkret, både det inre och det yttre.
I utställningen erfars denna plats simultant ur alla väderstreck, vid en specifik tidpunkt när flyg passerade strax över trädtopparna. Tryckvågorna från flyget fick stammarna att skallra och solljuset att skaka över mossan, samma dag som krig bröt ut igen i Europa.

Med naturen som utgångspunkt fångas ett ögonblick av tid, känslor, varseblivning och rörelse. Platsens varande formuleras i måleriet genom gläntor av ljus och mörker i en varierad materialitet av tjock färg och släta ytor, det abstrakta och det synligt naturalistiska. Vi kan finnas i bilden, känna igen oss eller så ges en möjlighet till att uppfatta naturen på nytt. Med spatlar, fingrar och penslar formuleras naturens växande. Med en djup erfarenhet av den mänskliga naturen finns naturens kännetecken i varje målerisk yttring. En evig dialog mellan det inre och det yttre; mellan människan och hennes verklighet.